Tänk dig att du står där längst ut på klipporna. Förundras över det ständigt skiftande havet som aldrig står stilla. Du känner hur vinden sliter tag i dig och du börjar frysa. Vandra sakta på urgamla stigar och klipphällar och känn hur kraften som finns här på Marstrand omsluter dig. Eller tänk dig en stilla vårdag. Solen värmer frusna klippor och snö och isen börjar smälta. Vatten som rinner ner för miljongamla klippor. Klippor formade av vatten och vind. Jättegrytor från istiden. Hitta en skyddad skreva och sitt ner och njut en stund av stillheten och tystheten. Kanske hörs en havstrut någonstans i bakgrunden. En fiskebåt som puttrar ut. Detta är också Marstrand.

Man kan undra om stenåldersmännen fick samma känslor? Utgrävningar har visat att det på Koön fanns boplatser redan under den yngre stenåldern. Troligen var befolkningen då här för speciella ändamål såsom jakt och fiske. Kanske visste de redan då att vattnen var fulla av fisk?

Vad tänker fritidsfiskaren när han är ute och fiskar makrill, eller lägger sina garn för att fiska krabba? Tänker han på att just fisken och främst sillen blev viktig? Att det antagligen är därför Marstrands sigill från 1330 har tre sillar placerade i trekant runt en stjärna. Var gång sillen gick till ökade befolkningen och Marstrand blomstrade.