Kanske var det i och med att staden blomstrade som tanken om att Marstrand skulle bli frihamn väcktes? 1775, mitt i en stor sillperiod, fick Marstrand Porto Franco status vilket innebar att Marstrand fick visst självstyre. Andra lagar gällde och det innebar att varor fick införas fritt till Marstrand, passtvång infördes, religionsfrihet rådde bland annat.  Men Porto Franco tiden kom till ett slut när kronan insåg att man inte tjänade så mycket pengar som man hade trott, smugglingen var svår eller omöjlig att bemästra. Man var före sin tid helt enkelt och 1794 begärde Marstrands borgare själva att Porto Franco skulle upphöra.   

Att vandra genom Marstrands gränder är som att gå tillbaka i tiden. Du kan nästan höra rösterna från förr. Rösterna från den norske kungen Håkon Håkonsson som grundade Marstrand någon gång i början av 1200-talet. Röster från munkarna i det gamla klostret som grundades någon gång i slutet av 1200-talet. Stampen från soldaterna som vandrat på gatorna och beskyddat Marstrand. Fångarnas klagomål och skrik när de släpade sten till Carlstens Fästning. Deras straff var att bygga fästningen.